Sömnstörningar

• Sömnlöshet
• Sömnrelaterade andningsstörningar
• Narkolepsi
• Parasomni
• Hypersomni
• Sömnbruxism
• Sömnrelaterad epilepsi
• Circadian rytm sömnstörningar
• Restless legs syndrom
• Författare

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sömnstörningar, även kallade sömn-och vakenhetsstörningar, omfattar en mängd olika tillstånd som påverkar kvaliteten, tidpunkten, rytmen, mönstret och varaktigheten av sömnen. Dessa störningar kan orsaka betydande besvär under vakna timmar och störa en individs förmåga att fungera optimalt i sina dagliga rutiner. Sömnstörningar klassificeras i olika typer, var och en med olika symtom och bakomliggande orsaker. Vanliga typer inkluderar sömnlöshet, sömnapné, restless legs syndrome, narkolepsi och dygnsrytmstörningar. Sömnstörningar är en grupp tillstånd som påverkar förmågan att sova gott på en regelbunden basis. 

 

1- Sömnlöshet:

Svårigheter att somna, sova eller vakna tidigt är en allmän term för många olika sömnstörningar. Sömnlöshet kännetecknas av ihållande svårigheter att få igång eller bibehålla sömn, trots tillräckliga möjligheter och omständigheter för sömn, vilket leder till försämrad funktion under dagtid. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive stress, ångest, medicinska tillstånd eller dålig sömnhygien. Det är vanligt bland individer med olika neuropsykiatriska och psykiatriska störningar. Tillstånd som autismspektrumstörningar har ofta störda sömnmönster, som påverkar både barn och vuxna.

På liknande sätt kan ADHD bidra till sömnstörningar på grund av hyperaktivitet och racing tankar. Vid depression är sömnlöshet ett vanligt symptom, ofta kopplat till dysreglering av signalsubstanser som är involverade i sömn-vakna cykler. Schizofreni kan orsaka oregelbundna sömnmönster, förvärrade av medicinbiverkningar eller oorganiserat tänkande. Ångestsyndrom kan leda till kronisk sömnlöshet, kännetecknad av ihållande oro som stör insomningen. PTSD och OCD kan också störa sömnen, med traumatiska minnen eller tvångstankar som ofta inkräktar på nattetid, vilket bidrar till sömnlöshet. 

2- Sömnrelaterade andningsstörningar:

Störningar som sömnapné faller inom denna kategori, som involverar onormala andningsmönster under sömnen. Sömnapné: En potentiellt allvarlig störning där andningen upprepade gånger stannar och börjar under sömnen.

Det klassificeras i tre undergrupper, även om den vanligaste typen är obstruktiv sömnapné (OSA):

• Obstruktiv apné
• Central apné
• Komplex apné

Att vakna under sömnen eller känna sig trött när man är vaken är ett vanligt symptom på olika sömnstörningar, som sömnlöshet och sömnapné. Att ofta vakna kan hindra individer från att nå de djupare, mer föryngrande stadierna av sömn, vilket resulterar i trötthet under dagtid. Att vakna upp ur sömnen och känna panik kan indikera närvaron av sömnapné, särskilt om den åtföljs av kvävningskänsla eller kippar efter luft. Det kan också vara associerat med ångest eller panikstörningar, som potentiellt manifesterar sig under sömnen.

Snarkning eller flämtning efter luft under sömnen fungerar som en klassisk indikation på obstruktiv sömnapné, där snarkning uppstår när luftflödet genom munnen och näsan är delvis blockerat, och flämtning eller kvävning signalerar perioder av andningsuppehåll (apnéer).

Frekvent morgonhuvudvärk är en vanlig förekomst bland individer med sömnapné på grund av otillräckliga syrenivåer under sömnen. De kan också bero på spänningar eller migrän, relaterade till dålig sömnkvalitet. Att vakna upp med muntorrhet inträffar ofta med obstruktiv apné, eftersom individer tenderar att andas genom munnen på grund av luftvägsobstruktion, vilket indikerar potentiell adenoidhypertrofi eller koanalatresi. Individer med sömnstörningar upplever ofta kognitiva störningar, inklusive koncentrationssvårigheter.

Sömnapné kan i synnerhet leda till avsevärda kognitiva utmaningar under dagtid orsakade av störda sömnmönster och intermittent hypoxi (sänkta syrenivåer). Kronisk obstruktiv apné kan resultera i kronisk hypoxi, vilket kan leda till högersidig hjärtsvikt. Gastroesofageal reflux och laryngomalaci är två distinkta medicinska störningar som leder till andningssvårigheter och ibland apné under sömnen.

Sömnrelaterade hypoventilationsstörningar: Dessa störningar kännetecknas av otillräcklig ventilation under sömnen, vilket leder till förhöjda nivåer av koldioxid i blodet. Tillstånd som fetma hypoventilationssyndrom faller under denna kategori.

Sömnrelaterad hypoxemisjukdom: Det involverar onormalt låga syrenivåer i blodet under sömnen, inte nödvändigtvis kopplat till apnéer eller hypoventilation. Det kan uppstå på grund av olika lungsjukdomar eller tillstånd som påverkar andningsorganen.

Snarkning:

Snarkning är vanligt när luft strömmar förbi avslappnade vävnader i halsen, vilket får vävnaderna att vibrera när de andas. Denna vibration producerar ljudet som kallas snarkning. Orsaker till snarkning:

• Blockerade Nasal Airways:

- Nästäppa: Allergier, förkylningar eller sinusinfektioner kan blockera luftvägarna och orsaka snarkning. 

- Deviated Septum: En strukturell abnormitet i näsgångarna kan också leda till snarkning. 

- Dålig muskeltonus i halsen och tungan: För avslappnade hals- och tungmuskler kollapsar i luftvägarna, vilket orsakar obstruktion och snarkning. Detta kan hända på grund av: Djup sömn 

• Alkohol
• Åldrande
• Neuromuskulära störningar

- Skrymmande halsvävnad: Överviktiga individer kan ha extra vävnader i halsen som kan leda till snarkning. Förstorade tonsiller, adenoidhypertrofi eller tumörer. 

- Lång Uvula eller mjuk gom: En lång uvula (vävnaden som hänger från den mjuka gommen) eller mjuk gom kan minska öppningen från näsan till halsen, vilket orsakar obstruktion och vibrationer. 

- Sömnposition: Att sova på rygg kan få halsmusklerna att slappna av och kollapsa bakåt, vilket ökar sannolikheten för snarkning.

Katathreni:

Stönande under sömnen, även känd som katathreni, är en sällsynt sömnrelaterad andningsstörning som kännetecknas av långvariga stönande eller stönande ljud under utandning. Här är viktiga punkter om detta tillstånd:

Symtom:

Stönande ljud: Det primära symptomet är ett rytmiskt, ofta högt, stönande eller stönande ljud under utandning, som varar från några sekunder till över en minut.

Sömnstörning: Även om personen som gör ljuden kanske inte störs av dem, kan ljuden störa sömnen för en sängpartner eller andra i närheten.

Timing: Dessa ljud uppstår vanligtvis under de djupare stadierna av sömn, särskilt under REM-sömn (rapid eye movement).

Orsaker:

Idiopatisk: Den exakta orsaken till katatreni är inte välkänd. Det är inte associerat med de typiska orsakerna till andra sömnrelaterade andningsstörningar som obstruktiv sömnapné. Vissa studier tyder på att faktorer som stress, ångest och vissa sömnställningar kan bidra till tillståndet.

3. Narkolepsi:

En kronisk sömnstörning som kännetecknas av överväldigande dåsighet under dagen och plötsliga sömnanfall. Det kan inkludera kataplexi, en plötslig förlust av muskeltonus utlöst av starka känslor. Överdriven sömnighet under dagen är ett vanligt symptom på narkolepsi. Personer med narkolepsi kan plötsligt somna, oavsett var de befinner sig eller pågående aktivitet. Detta kan vara det första märkbara symtomet, vilket gör det svårt för de drabbade att fokusera och fungera korrekt.

I vissa fall kan individer med narkolepsi fortsätta utföra uppgifter även när de sover kort. Ett annat symptom på narkolepsi är den plötsliga förlusten av muskeltonus, känd som kataplexi. Detta tillstånd kan orsaka sluddrigt tal eller en fullständig förlust av muskelstyrka, med symtom som varar från flera sekunder till några minuter.

Kataplexi är okontrollerbar och utlöses vanligtvis av intensiva känslor som skratt eller spänning. Men rädsla, överraskning eller ilska kan också leda till dessa episoder. Frekvensen av kataplexiepisoder varierar mellan individer, med vissa upplever bara en eller två episoder per år, medan andra kan ha flera episoder varje dag. Personer med narkolepsi upplever ofta sömnförlamning, då de inte kan röra sig eller tala när de somnar eller vaknar. Det varar vanligtvis några sekunder eller minuter.

Hallucinationer är också vanliga, med individer som ser saker som inte finns där. De med narkolepsi upplever förändringar i sömnen för snabba ögonrörelser (REM), går in i REM-sömn inom 15 minuter efter att de somnat och upplever det när som helst på dygnet. Diagnos kan utföras med MSLT (multiple sleep latency test), LP (lumbalpunktion) och bekräftas med genetisk analys.

4. Parasomni:

Ovanliga beteenden under sömnen som sömngång, nattskräck och REM-sömnbeteendestörning (utspelar drömmar). Parasomni är en kategori av sömnstörningar som kännetecknas av onormala beteenden, rörelser, känslor, uppfattningar och drömmar som uppstår när man somnar, sover, mellan sömnstadierna eller under upphetsning från sömnen. Dessa beteenden kan variera från milda och ofarliga till störande och potentiellt farliga.

Klassificering av parasomni:

NREM-relaterad parasomni Sömnpromenad (somnambulism): Innebär att gå eller utföra komplexa aktiviteter medan de fortfarande mestadels sover. Personen har vanligtvis inget minne av händelsen.

Sömnskräck (Night Terrors): Avsnitt av intensiv rädsla, skrik och svängningar under sömnen, ofta åtföljda av snabba hjärtslag och svettning. Personen kommer vanligtvis inte ihåg episoden.

Förvirrande upphetsning: Episoder av förvirring eller olämpligt beteende vid uppvaknandet, som vanligtvis inträffar under den första delen av natten. 

REM-relaterad parasomni REM Sleep Behavior Disorder (RBD): Innebär att agera livliga, ofta våldsamma drömmar under REM-sömn på grund av brist på normal muskelförlamning som vanligtvis uppstår i REM-sömn.

Mardrömmar: Störande drömmar gör vanligtvis att personen vaknar och minns drömmens innehåll.

Sömnförlamning: En tillfällig oförmåga att röra sig eller tala när du somnar eller när du vaknar, ofta åtföljd av hallucinationer.

Andra typer av parasomnier:

Ätstörning vid sömn: Innebär att äta eller dricka under natten med lite eller inget minne av händelsen.

Exploding Head Syndrome: Innebär att höra ett högt ljud eller känna en känsla av explosion i huvudet när du somnar eller vaknar.

Hypnagoga och hypnopompa: Hypnagoga och hypnopompa är fenomen relaterade till medvetande som uppstår under övergångarna mellan vakenhet och sömn, och de kan ha vissa överlappande symtom. Men de är förknippade med olika stadier av sömn:

• Hypnagoga: Detta är tillståndet mellan vakenhet och sömn, som uppstår när du somnar. 
• Hypnopompa: Detta är tillståndet mellan sömn och vakenhet, som uppstår när du vaknar.

Vanliga symtom i båda tillstånd: 

- Hallucinationer: Både hypnagogiska och hypnopompiska tillstånd kan involvera livliga sensoriska upplevelser, som att se, höra eller känna saker som inte finns där. Dessa hallucinationer kan vara visuella, auditiva, taktila eller en kombination.

- Sömnförlamning: I båda tillstånden kan individer uppleva tillfällig förlamning, där de är vid medvetande men inte kan röra sig. Detta kan vara en skrämmande upplevelse som ofta åtföljs av hallucinationer.

- Förvirrat eller desorienterat tänkande: Under dessa övergångstillstånd kan tankar vara ologiska eller fragmenterade, och blanda in delar av drömmar med vakna tankar.

- Myoklonala ryckningar

Distinkta egenskaper:

- Timing: Den största skillnaden är att hypnagoga uppstår när man somnar, medan hypnopompa inträffar när man vaknar.

- Typer av hallucinationer: Även om båda tillstånden kan involvera hallucinationer, kan de under hypnagoga vara mer relaterade till processen att somna och gå in i drömtillståndet, medan hypnopompiska hallucinationer kan vara relaterade till processen att vakna upp och lämna drömtillståndet. Vissa människor rapporterar ökad kreativitet och problemlösningsförmåga under hypnagoga.

Orsaker och mekanismer:

- Neurologisk övergång: Hypnagoga och hypnopompa uppstår när hjärnan övergår från ett alert, vaket tillstånd (dominerat av alfavågor) till ett sömntillstånd (kännetecknat av thetavågor) och vice versa.

- Sömnbrist: Brist på sömn kan intensifiera dessa upplevelser.

- Avslappningstekniker: Meditativa eller avslappningstekniker kan ibland framkalla hypnagogiska tillstånd.

Huvuddunkning: Huvuddunkning under sömn, även känd som rytmisk rörelsestörning, är ett tillstånd som främst observeras hos små barn men kan även förekomma hos vuxna. Det involverar repetitiva rörelser som huvudet dunkar, kroppen gungar eller huvudet rullar under sömn eller när man somnar. 

Individer kan slå sina huvuden mot kudden, madrassen eller sänggaveln, vagga sina kroppar fram och tillbaka eller rulla huvudet från sida till sida. Dessa rörelser inträffar vanligtvis under övergången från vakenhet till sömn, särskilt under de lättare stadierna av icke-REM-sömn. Episoder kan vara från några minuter till 15 minuter, ofta flera gånger per natt. De rytmiska rörelserna producerar ofta ljud vilt om huvudet dunkar mot en sänggavel eller vägg.

Även om det är sällsynt kan upprepade rörelser leda till skador som blåmärken, skärsår eller, i svåra fall, hjärnskakning. Det kan störa individens sömn och ibland sömnen för andra som delar rummet.

Orsaker och riskfaktorer:

Utvecklingsstadiet: Vanligast hos spädbarn och småbarn, toppar vanligtvis runt nio månader och försvinner ofta vid 5 års ålder.

Sensoriskt sökande: Vissa barn ägnar sig åt dessa beteenden för sensorisk stimulering.

Genetiska faktorer: Det kan finnas en ärftlig komponent, eftersom rytmiska rörelsestörningar kan förekomma i familjer.

Neurologiska eller psykologiska tillstånd: Det kan associeras med tillstånd som autism, ADHD eller utvecklingsstörningar.

Hantering och behandling:

Säkerhetsåtgärder: Att stoppa sängen och ta bort komplexa föremål kan förhindra skador.

Beteendeinterventioner: Etablera en konsekvent läggdagsrutin och se till att barnet känner sig tryggt och tröstat.

Medicinsk konsultation: Vid ihållande eller svåra fall, kontakta en barnläkare, neurolog eller sömnspecialist. Det kan rekommenderas ytterligare utvärderingar eller behandlingar, såsom mediciner eller beteendeterapi.

Övervakning: Att föra en sömndagbok kan hjälpa till att spåra episodernas frekvens och triggers.

Prognos:

I de flesta fall växer barn ur huvuddunkning vid tidig barndom utan någon inblandning. Men ihållande fall kan kräva läkarvård för att utesluta underliggande tillstånd och för att utveckla lämpliga hanteringsstrategier.

Nattlig skräck: Detta fenomen kan uppstå av olika anledningar, inklusive mardrömmar, nattskräck, känslomässig ångest eller underliggande medicinska tillstånd. Det kännetecknas av förekomsten av gråtepisoder medan en individ sover, ofta utan full medvetenhet vid uppvaknandet.

Orsaker och riskfaktorer of parasomnia:

• Genetik: Vissa parasomnier är ärftliga.
• Stress och ångest: Höga nivåer av stress och ångest kan utlösa parasomni.
• Sömnbrist: Brist på tillräcklig sömn kan öka sannolikheten för att drabbas av parasomni.
• Mediciner: Vissa mediciner, särskilt de som påverkar det centrala nervsystemet, kan bidra till parasomnier.
• Substansanvändning: Alkohol och fritidsdroger kan öka risken för parasomni.

Diagnos och behandling:

• Sömnstudie (polysomnografi): En omfattande sömnstudie kan hjälpa till att diagnostisera parasomnier genom att registrera hjärnvågor, syrenivåer, hjärtfrekvens och andning under sömnen, tillsammans med ögon- och benrörelser. 
• Medicinsk historia och sömndagböcker: Detaljerad medicinsk historia och att föra en sömndagbok kan hjälpa till att identifiera mönster och triggers. Medicinering: I vissa fall kan mediciner ordineras för att hantera symtomen.
• Beteendestrategier: Tekniker som att förbättra sömnhygienen, minska stress och undvika triggers kan vara effektiva.
• Säkerhetsåtgärder: Att säkerställa en säker sovmiljö för att förhindra skador under parasomniepisoder är avgörande.

Parasomni kan avsevärt påverka en persons livskvalitet och sömn. Med misstänkt parasomni är det viktigt att konsultera en sjukvårdspersonal eller sömnspecialist för korrekt diagnos och behandling.

5. Hypersomni:

Överdriven sömnighet under dagen (EDS) trots att du får tillräcklig eller långvarig nattsömn. Hypersomni, en sömnstörning, kännetecknas av överdriven sömnighet under dagen eller långvarig nattsömn som stör den dagliga funktionen. Till skillnad från enkel trötthet kvarstår hypersomni trots tillräcklig eller till och med lång nattsömn.

Primär hypersomni: Idiopatisk hypersomni är överdriven sömnighet utan identifierbar orsak. Individer kan sova i långa timmar men vaknar fortfarande upp och känner sig outvilda.

Sekundär hypersomni: Orsakas av olika medicinska tillstånd, läkemedel eller substanser. Exempel inkluderar:

• -Sömnapné
• -Depression
• -Kroniskt trötthetssyndrom
• -Hypotyreos
• -Drogmissbruk

Symtom:

• Ihållande sömnighet dagtid Lång sömntid (mer än 10 timmar per natt)
•  Svårt att vakna
• Känner sig outvilad efter sömnen
• Sover ofta under dagen utan förbättring av vakenhet
• Kognitiva störningar (minnesproblem, koncentrationssvårigheter)

Etiologi:

• Genetiska faktorer: Familjehistoria av hypersomni kan öka risken.
• Neurologiska störningar: Avvikelser i hjärnans funktion eller struktur som påverkar sömnregleringen.
• Medicinska tillstånd: Störningar som sömnapné, Parkinsons sjukdom och hypotyreos kan bidra.
• Livsstilsfaktorer: Oregelbundna sömnscheman, överdriven alkohol- eller droganvändning och vissa mediciner.

Diagnos:

• Sömnhistorik och fysisk undersökning: Detaljerad patienthistorik och fysisk undersökning.
• Polysomnografi (sömnstudie): Övernattning av hjärnvågor, syrenivåer, hjärtfrekvens och andning över natten.
• Multiple Sleep Latency Test (MSLT): Detta test utvärderar hur snabbt en individ somnar i en lugn dagmiljö.
• Epworth Sleepiness Scale: Ett frågeformulär för att bedöma svårighetsgraden av sömnighet under dagtid.

Behandling:

• Mediciner: Stimulantia (t.ex. modafinil, metylfenidat), antidepressiva medel och andra mediciner för att förbättra vakenhet.
• Livsstilsförändringar: Regelbundet sömnschema, undvika koffein och alkohol och skapa en sömnvänlig miljö.
• Psykoterapier: Kognitiv beteendeterapi (KBT) för att hantera eventuella associerade humörstörningar eller stress.

6. Sömnbruxism:

Sömnbruxism är ett tillstånd som kännetecknas av gnissling eller sammanbitning av tänder under sömnen, vilket kan leda till käksmärta och skadade tänder. Det anses vara en sömnrelaterad rörelsestörning och kan påverka individer i alla åldrar. De primära symtomen inkluderar hörbara tandgnisslande eller sammanbitande ljud under sömnen, obehag eller smärta i käkmuskulaturen, huvudvärk och slitna tänder.

Vissa individer kan också uppleva käklåsning eller svårighet att öppna munnen vid. Den exakta orsaken till sömnbruxism är inte väl förstått. Det tros dock vara relaterat till en kombination av faktorer som stress, ångest, sömnstörningar (som sömnapné), snedställda tänder, spänningshuvudvärk, tuggmuskelspasmer och vissa mediciner eller substanser (som koffein eller alkohol).

Dessa störningar kan ha en betydande inverkan på hälsa, humör och övergripande livskvalitet. Om någon misstänker att de har en sömnstörning är det viktigt att rådgöra med en sjukvårdspersonal för korrekt diagnos och behandling.

7. Sömnrelaterad epilepsi:

CSWS (kontinuerlig spike och våg under sömn): 

Denna typ av epilepsi kännetecknas inte bara av anfall, utan också av ett barns utvecklingsavmattning, stagnation eller regression, antingen generellt eller inom specifika utvecklingsområden. Detta tillstånd kan ha olika bakomliggande orsaker, såsom utvecklingsstörningar i hjärnan, hjärnskador eller ärftliga faktorer som predisponerar barnet för CSWS. Ett typiskt elektroencefalogram (EEG) resultat visar kontinuerliga anfall under sömnen. Detta tillstånd kan påverka sömnkvaliteten och leda till sömnlöshet.

ESES (elekterisk ststus epilepticus of sleep): 

Elektrisk status epilepticus of sleep (ESES) kännetecknas av ökad anfallsaktivitet under sömnen, observerad i över hälften av ett barns sömn-EEG. ESES förekommer vanligtvis hos barn i skolåldern och kan påverka dem på olika sätt och i olika utsträckning. Medan barn med ESES ofta upplever anfall, kan förekomsten och typerna av anfall variera. Kognitiv regression, eller en försämring av förmågan att lära sig och utföra tidigare förvärvade färdigheter, är standard hos barn med ESES. Denna ihållande anfallsaktivitet kan resultera i svårigheter med tal eller att förstå språk, beteendeproblem, uppmärksamhetsproblem och motoriska störningar som påverkar en eller flera kroppsdelar.

När en annan egenskap hos ESES åtföljer anfallsaktivitet, kallas det ofta för en kontinuerlig spike och våg under sömn (CSWS). Mer specifika syndrom, såsom Landau-Kleffners syndrom (LKS), involverar ESES på EEG och kännetecknas av betydande språk- och auditiva bearbetningssvårigheter. Liksom CSWS kan ESES också påverka sömnkvaliteten och orsaka sömnlöshet. Dessutom kan CSWS och ESES, olika typer av epilepsi och epileptiska syndrom påverka sömnkvalitet och mönster avsevärt. Kramper under sömnen kan leda till frekventa uppvaknanden och fragmenterad sömn, vilket minskar den totala sömneffektiviteten.

Denna störning kan resultera i sömnighet under dagtid, kognitiva störningar och humörstörningar. Svårighetsgraden och typen av epilepsi påverkar omfattningen av sömnstörningar, med vissa syndrom som orsakar mer uttalade effekter än andra. Effektiv hantering av epilepsi inkluderar ofta att ta itu med sömnstörningar för att förbättra barnets övergripande livskvalitet. Att förstå samspelet mellan epilepsi och sömn är avgörande för att utveckla omfattande behandlingsplaner.

8. Circadian Rytm Sömnstörningar:

Problem med tidpunkten för sömn. Vanliga typer inkluderar fördröjd sömnfasstörning och avancerad sömnfasstörning. 

Jetlagstörning:

Uppstår när du reser till en annan tidszon, vilket stör det vanliga dag-/nattschemat. En tillfällig störning som orsakar trötthet och sömnlöshet som uppstår när en person snabbt reser över flera tidszoner. Kroppens inre klocka, dygnsrytm, reglerar sömn-vaken och andra fysiologiska processer baserat på en ungefär 24-timmarscykel. När människor reser över tidszoner kan den här klockan bli osynkroniserad med den lokala tiden på slutdestinationen, vilket leder till olika symtom. 

Symtom:

• Sömnstörningar
• Dagtid trötthet
• Kognitiv försämring
• Gastrointestinala störningar som matsmältningsbesvär, förstoppning eller diarré
• Humörförändringar som irritabilitet, humörsvängningar och mild depression
• Allmän sjukdomskänsla

Faktorer som påverkar Jet Lag:

• Antal korsade tidszoner: Jetlagens svårighetsgrad påverkas av antalet tidszoner som korsas.
• Resriktning: Att resa österut orsakar vanligtvis mer allvarlig jetlag än att resa västerut.
• Att resa österut förkortar dagen, vilket innebär en större utmaning för kroppen att anpassa sig till jämfört med att förlänga.
• Skillnader: Ålder, allmän hälsa och individuell känslighet för förändringar i sömnmönster kan påverka hur allvarlig jetlag är.
• Lokal tidsexponering: Mängden exponering för naturligt ljus och lokala aktiviteter kan påverka hur snabbt kroppen anpassar sig.

Orsaker till Jet Lag:

• Dygnsrytmstörning: Den primära orsaken till jetlag är felinriktningen mellan den interna kroppsklockan och den nya tidszonen.
• Hormonell obalans: Förändringar i melatoninfrisättning, ett hormon som styr sömnen, kan bidra till jetlag.
• Melatoninnivåerna påverkas av exponering för ljus och tid på dygnet.
• Livsstilsfaktorer: Oregelbundna sömnmönster före resor, stress och uttorkning under flygningar kan förvärra jetlagsymtom.

Sömnstörning i skiftarbete:

Svårigheter att justera din dygnsrytm för att matcha ditt arbetsschema, särskilt vanligt bland nattskiftsarbetare.

Fördröjd sömn-vakenhetsfasstörning:

Karaktäriserad av ett sömn-/vakenschema som är betydligt senare än normalt, ofta ses hos ungdomar och unga vuxna. Avancerad sömn-vakenhetsfasstörning: Innebär att gå och lägga sig och vakna mycket tidigare än den genomsnittliga personen. 

Oregelbunden sömn-vakenhetsrytmstörning:

Sömn- och vakentider förekommer med oförutsägbara intervall, och detta observeras ofta hos individer med demens eller andra degenerativa hjärnsjukdomar. 

Icke-24-timmars sömn-vakenhetsrytmstörning:

Dygnsrytmen följer ett förutsägbart mönster, men det överensstämmer inte med den typiska 24-timmars dygnscykeln som observeras hos de flesta människor. Detta mönster kan vara längre eller kortare än 24 timmar.

9. Restless Legs Syndrom (RLS) eller Willis Ekboms sjukdom: 

Restless Legs Syndrome (RLS) är en neurologisk störning som resulterar i en stark, nästan oemotståndlig lust att röra på benen, vanligtvis lindrad av rörelse. Symtom uppstår vanligtvis när kroppen är i vila på kvällen och åtföljs ofta av obekväma känslor som bultande eller värkande i benen. Den ihållande lusten att röra på sig kan störa förmågan att slappna av eller somna.

I sådana fall är det viktigt att utesluta brister på vitamin B-12, kalcium, magnesium, vitamin D och järn.

Författare:

AmirHossein Mahdavian