CVI (Cerebral visual impairment)

Synnedsättning/syndysfunktion eller blindhet som beror på skada i ögonbotten, synnerver, synbanor, synkortex (synbarken) eller andra delar av hjärnan som påverkar synperception eller visuomotoriska färdigheter, t ex talamus, hjärnstam eller lillhjärna.

CVI är en paraplyterm som orsakas av både sensoriska och motoriska nerv/nervsystemskador

CVI (Cerebral Visual Impairment): Synstörning orsakad av skador eller störningar i hjärnans visuella banor eller bearbetningsområden, från den retrokiasmatiska delen av synnerven till kortikala och subkortikala strukturer.

OVI (Ocular Visual Impairment): Synnedsättning till följd av patologi i ögonen eller den prekiasmatiska delen av synnerven (t.ex. albinism, prematuritetsretinopati, Lebers kongenitala amauros, akromatopsi, prekiasmatisk optikusatrofi).

Interaktionen mellan CVI och OVI: Sambandet är komplext. Barn med OVI löper ökad risk att utveckla sekundär CVI på grund av förändrad visuell stimulans under kritiska perioder av hjärnans visuella utveckling.

"Kortikal blindhet": Ett föråldrat och förenklat begrepp för CVI. Det är missvisande eftersom CVI inte enbart orsakas av skador i hjärnbarken (kortex), utan kan involvera flera delar av hjärnans visuella nätverk.

Visuell perception: Vår synupplevelse baseras på ljus, som består av elektromagnetiska vågor. Våglängd, frekvens och energi hos dessa vågor avgör vilken typ av visuell information som uppfattas.

Primär CVI: skadan finns i centrala nervsystemet
Sekundär CVI: skadan finns i ögonbotten, ögongloben eller extra okulära muskler

Transient CVI: mardrömmar, visuella hallucinationer vid feberepisoder
Permanent CVI: vid olika typer av bestående skador i centrala nervsystemet

Fysiologisk CVI: visuell dröm
Okulomotor symtom: nystagmus, okulomotor apraxi

Högre korikal visuell funktion:
Ventralt system: spridning av neuroelekteriska signaler från primär visual kortex  till temporallob
Dorsalt system: spridning av neuroelekteriska signaler fån primär visual kortex till parietallob

Underdiagnostiserat tillstånd

Antal barn och vuxna med CVI ökar. Ökad kunskap och kompetens hos sjukvårdspersonal, lärare och pedagoger

Bättre sjukvård och överlevnad för barn med komplicerad funktionsnedsättning och förtidigt födda

Ökat intrakraniellt tryck

Epilepsi (epileptiformaktivitet i bakre delen av hjärnan dvs synkortex)

PVL (periventrikulär leukomalaci)

Hjärntumör

Infarkt

Hjärnblödning

Missbildning

Vissa ämnesomsättningssjukdomar

Vissa genetiska sjukdomar

CVI orsakas av skador eller dysfunktion i de delar av hjärnan som ansvarar för visuell bearbetning, snarare än i ögonen eller synnerven. Det innebär att även om visuell information når ögonen och synnerven, tolkas den inte korrekt av hjärnans syncentrum eller tillhörande nätverk. Vid CVI kan hjärnan ta emot felaktiga eller otillräckliga visuella signaler, vilket leder till förvrängda eller svårtolkade synintryck. Skadorna kan påverka den primära synbarken (occipitalloben) samt sekundära och associativa områden som är viktiga för tolkning av rörelse, färg, form, avstånd och helhetsuppfattning. Atypisk bearbetning av visuell information kan leda till svårigheter med att förstå vad man ser, att känna igen ansikten (prosopagnosi), att identifiera objekt i komplexa miljöer (visuell trängsel), eller att orientera sig i rummet. Vid allvarligare hjärnskador kan även färgigenkänning påverkas, liksom förmågan att integrera synintryck med andra sinnesmodaliteter (t.ex. motorisk planering eller hörselinformation), vilket ytterligare försvårar vardagsfunktion och inlärning.

Bristande tids/platsuppfattning

Avvikande syn/ögonmotorik

Onormal visuell rörelseperception, visuellt minne, igenkänning, visuell uppfattning och uppmärksamhet

Ögon-hand/ögon-fot koordination

Svårt med snabba ögonrörelser

Nedsatt visuell kognition (svårt att känna bokstäver, siffror och figurer)

Färgblindhet, ljuskänslighet, nedsatt synskärpa och kontrastbedömning kan vara delsymtom vid CVI

Klinisk undersökning:
Ögonundersökning hos ögonläkare
Synbedömning hos optiker och synpedagog
Neuropsykologisk bedömning om synperception och syntolkningsförmåga
Barnneurologisk bedömnin g för helhetsbedömning

Utredning görs inom 9 olika områden:

• Nedsatt visuell uppmärksamhet: Nedsatt visuell uppmärksamhet innebär svårigheter att rikta, hålla kvar eller skifta blicken på relevant visuell information, särskilt i miljöer med många intryck. Det kan göra det svårt att hitta saker, följa med i undervisning eller koncentrera sig på det man ser under längre tid.
• Nedsatt visuell igenkänning: Denna nedsättning innebär svårigheter att känna igen och tolka det man ser, till exempel personer, föremål, platser eller symboler, trots att synen i sig är intakt. Det kan leda till att man inte känner igen ansikten, blandar ihop liknande föremål eller har svårt att förstå vad en bild föreställer.
• Nedsatt figur-bakgrundsperception: Detta innebär svårigheter att särskilja objekt från en rörig eller distraherande bakgrund. Dessa åtgärder kan implementeras i både utbildnings- och vardagsmiljöer för att förbättra individens förmåga att uppfatta och bearbeta visuella intryck.
• Nedsatt visuell spatial funktion: Den visuella spatiala funktionen innebär förmågan att uppfatta och förstå objektens placering i rummet samt relationen mellan dem, och svårigheter här kan påverka allt från rörelsekoordination till förståelse av text och kartor.
• Nedsatt visuellt minne: Visuellt minne innebär förmågan att komma ihåg och återkalla visuella bilder eller information som man har sett tidigare, och svårigheter här kan påverka allt från att komma ihåg var saker är placerade till att återkalla visuella detaljer från tidigare upplevelser.
• Nedsatt sekvensminne och helhetsuppfattning: Dessa svårigheter innebär att man har svårt att minnas eller tolka ordningsföljder (sekvenser) – t.ex. bokstäver, siffror eller steg i en aktivitet – samt att förstå helheten i något visuellt, t.ex. sammanhanget i en bild eller hur delar hänger ihop.
• Nedsatt visuell rörelseperception: Detta innebär svårigheter att uppfatta och tolka saker som rör sig i omgivningen, som bilar, människor eller bollar. Det kan leda till osäkerhet i situationer där man behöver bedöma hastighet och riktning, vilket påverkar exempelvis lek, sport eller trafiksituationer.
• Nedsatt syn-motorik-interaktion: Denna nedsättning innebär svårigheter att samordna det man ser med det man gör med kroppen, särskilt händerna. Det kan yttra sig som att man ofta missar när man ska greppa föremål, spiller lätt, eller har svårt att rita, skriva, knäppa knappar eller delta i bollsporter.
• Simultanperception innebär förmågan att uppfatta och bearbeta flera visuella intryck samtidigt, som att se helheten i en bild eller hitta en sak i en rörig miljö. Vid nedsatt simultanperception blir det svårt att fokusera på det viktiga när mycket händer runt omkring, vilket kan leda till att man missar detaljer eller inte hittar det man letar efter.

Paraklinisk utredning:
ERG (elektroretinografi): för att ser hur ögonbotten fungerar
VEP (visual evoked potential): för att se hur synnerver och synbanor fungerar
EEG: för att kunna utesluta epilepsi eller andra rubbningar i hjärnans kortex
MRT-hjärnan (magnetröntgenundersökning): för att kartlägga hjärnskadan
Metabola och genetiska prover

Fokusera på föremål

För att kunna göra lättare för barn får föremålet ligga nära öga. Detta för att kunna minska fokus på bakgrundbilden.

Använda färger som är lättast att känna igen. 

Använda större bokstäver med större mellanrum

Speciella datorprogram

Stimulera barnet visuellt och auditivt samtidigt (se ett ord och lyssna på hur det låter)

Gul eller röd färg syns bättre. Detta på grund av lägre frekvens och högre våglängd.

Objekter i rörelse syns bättre 

Tydligare färg- eller ljuskontraster