Det finns olika metoder för behandling av epilepsi och bland dem är farmakologisk behandling (läkemedel) den vanligaste och mest effektiva metoden.
De flesta typer av epilepsi hos barn och ungdomar är godartade och behöver behandlas med enbart en epilepsimedicin (monoterapi). Behandlingsperioden kan vara mellan 1-3 år. Därefter, hos de flesta patienterna kommer epileptiskt anfall aldrig tillbaka.
Hos patienter med svårare epilepsier krävs 2, 3 och ibland fler olika läkemedel (kombinationsbehandling) för att uppnå anfallsfrihet.
Val av preparat och kombination av dem är väldigt individuellt men det finns regelvärk och hjälpmedel för att kunna hitta rätt medicin eller dess kombination.
Molekylvikt, lösbarhet (hydrofil eller lipofil), halveringstid, verkningsmekanismer och interaktioner med andra läkemedel är viktiga egenskaper av antiepileptika.
Läkemedel med längre halveringstid har jämnare koncentration i blodet och kan ges 1 gång om dagen. Kortare halveringstid syns hos läkemedel med högre vattenlöslighet (hydrofil).
Lägre vattenlöslighet (lipofil) är en av de egenskaper som ger bättre lämplighet för till exempel akut epilepsibehandling. Akut epilepsimediciner som diazepam och midazolam har lägre vattenlöslighet och högre fettlöslighet.
Epilepsimediciner har olika verkningsmekanismer bl a aktivera eller inaktivera olika jonkanaler i nervceller (natrium-, klorid- och kalciumkanaler), öka eller minksa produktion av olika neurotransmitörer (GABA, glutamin) eller påverka synapser. Kombination av läkemedel med ej samma verkningsmekanism ger bättre effekt hos patienter med svårbehandlad epilepsi.
Här kommer lista över läkemedel med antiepileptisk effekt (antiepileptika):