Tågång
"Tågång" är en term som vanligtvis används för att beskriva ett gångmönster där en individ i första hand går på sina framfötter eller tår istället för att använda en häl-till-tå-rörelse. Detta gångmönster kan observeras hos barn och vuxna och kan vara vanemässigt eller sekundärt till ett underliggande tillstånd.
Tågång hos andra ryggradsdjur: I digital rörelse går djur på tårna, utan att hälarna rör vid marken. Denna typ av rörelse är vanlig i olika grupper av ryggradsdjur och tjänar olika evolutionära syften.
Däggdjur:
Hovdjur:
Gnagare:
Jämförelse med Plantigrad gång
Människor och björnar: Människor och björnar uppvisar plantigrad rörelser, där hela foten, inklusive hälen, kommer i kontakt med marken. Detta ger stabilitet och stöd, vilket är fördelaktigt för upprätt gång hos människor och för varierande rörelser (klättring, födosök) hos björnar.
Evolutionära fördelar med Digitigrad gång
Evolutionärt sammanhang
Den typ av rörelse ett djur uppvisar är nära knuten till dess ekologiska nisch och evolutionära historia. Medan tågångrörelse är fördelaktigt för snabbhet och smidighet, erbjuder plantig rörelse fördelar i stabilitet och stöd. Tågång eller digital rörelser är en vanlig anpassning bland fyrfotade däggdjur, vilket ger många evolutionära fördelar relaterade till hastighet, smidighet, smyghet och energieffektivitet.
Etiologi:
1- Utvecklingsrelaterad: Många små barn går på tårna när de först lär sig gå. Detta är ofta en normal del av utvecklingen; de flesta barn växer ur det med 2 eller 3. Utvecklingsmässig eller fysiologisk tågång (PTW) hänvisar till ett mönster av gång där ett barn går på tårna eller fötterna utan någon identifierbar medicinsk orsak. Det ses vanligtvis hos små barn som lär sig att gå och anses vara en normal del av utvecklingen i tidig barndom.
Egenskaper för fysiologisk tågång
2- Idiopatisk Tågång: Vissa barn fortsätter att gå på tårna utan någon bakomliggande medicinsk orsak. Detta kallas idiopatisk tågång, och om det inte åtgärdas kan det fortsätta i vuxen ålder.
3- Neurologiska Tillstånd: Tågång kan associeras med neurologiska störningar som cerebral pares, myopati, neuromuskulära störningar eller ryggmärgsavvikelser. Dessa tillstånd påverkar muskeltonus, styrka och koordination. Muskulära tonusförändringar, atrofi och svaghet skiljer mönster mellan vanemässig och neurologisk tågång.
4- Neuropsykiatriska Störningar: Barn med autismspektrumstörning (ASD) uppvisar ibland tågång. Den exakta etiologin är inte helt klarlagd men kan vara associerad med sensoriska bearbetningsproblem, vestibulär funktionsstörning eller andra neuromuskulära faktorer såsom diskoordination. 5- Tät eller kort akillessena: En spänd hälsena (senan som förbinder vadmuskeln med hälbenet) kan orsaka tågång.
Detta tillstånd, som leder till equinus (pes equinus), gör det svårt för hälen att vidröra marken ordentligt. När en ond cirkel uppstår leder en spänd hälsenan till tågång, och tågång förvärrar i sin tur förkortningen av hälsenan.
5- Kort Akillessena: En spänd hälsena (senan som förbinder vadmuskeln med hälbenet) kan orsaka tågång. Detta tillstånd, som leder till equinus (pes equinus), gör det svårt för hälen att vidröra marken ordentligt. När en ond cirkel uppstår leder en spänd hälsenan till tågång, och tågång förvärrar i sin tur förkortningen av hälsenan.
6- Sensoriska Bearbetningsstörningar: Vissa individer kan gå på tå på grund av sensoriska bearbetningsstörningar (sensorisk dysreglering), där de föredrar viss sensorisk feedback från sina fötter.
7- Skelettmissbildningar:
8- Avsiktlig Tågång:
Faktorer i skor som påverkar tågång
Aktiviteter och yrken som kräver tåvandring
9- Kompenserande Tågång: Vid vissa neurologiska och ortopediska störningar som resulterar i unilateral fallfot, benlängdsskillnad och tågång, förekommer kontralateral tågång som en kompensationsmekanism för att upprätthålla balansen och stabilisera gångmönstret.
Diagnos:
Medicinsk personal diagnostiserar tågång genom en kombination av fysiska undersökningar och detaljerade historik över barnets gångmönster. Om ett underliggande tillstånd misstänks kan användning av Elektroneurografi (ENG), Elektromyografi (EMG), Dynamisk EMG, gånganalys och MRT krävas.
Behandling:
Tidig intervention är ofta fördelaktig, främst om tågång är förknippat med ett underliggande tillstånd.
